Författaren som enligt tidningen Amelia skrivit “en debut alla borde känna till” och
vars bok om tid nominerades till Årets projektledarbok av Svensk projektforum.
Annika Rosendahl är en berättare som rör hjärtan och öppnar sinnen. När du öppnar hennes böcker åker du med på äventyr med personer du aldrig glömmer och du kommer att vara glad, tankfull och hoppfull när du lägger dem ifrån dig.
Hon skriver också faktalitteratur om tidshantering och ledarskap, baserad på hennes mer än 20 år som ledare inom näringslivet, hennes life-coaching- och livserfarenhet.
Annika bor på en gammal gård i Bohuslän och njuter av att vara med nära och kära, promenera med sina hundar i naturen, köra motorcykel och – föga förvånande – läsa och skriva.
Mitt skrivande började med min mamma…
Varför skriver jag?
Jag hade en högstadielärare som tyckte om det jag skrev och som uppmuntrade mig att fortsätta. Men det började tidigare än så, som du kan läsa i det här kapitlet från min bok Tack mamma.
Tack mamma, för Kulla-Gulla
Som lärare visste du hur viktigt det var för barn att läsa mycket. Du gav mig Kulla-Gulla och Kitty-böckerna tidigt. Du ville vara säker på att jag skulle hitta något jag skulle gilla så att jag inte skulle se läsning som något tråkigt. Kanske hade du inte hört uttrycket: Be careful what you wish for, you may just get it. För du fick så mycket mer än du önskade dig. Du fick inte bara en dotter som tyckte om att läsa, du fick en som inte kunde sluta.
Det blev ett stående skämt i familjen att så fort ni ropade på mig så visste ni vad svaret skulle bli. “Bara denna sidan”, eller möjligen “bara det här kapitlet”. Du introducerade mig till en värld av böcker och jag har aldrig lämnat den världen. Jag har till och med berikat den med mina egna. Böcker som du läste och tyckte om. Speciellt min debutroman Jenny, Jenny, som du skrev följande om i ett vykort till mig (ni var på resa igen när du läste den):
”Tårarna bara rinner, Annika…”
Du blev upprörd över att böckerna inte fick mer uppmärksamhet. Som förälder tyckte du det var orättvist att andra författare satt i TV-soffor och berättade om böcker som enligt dig inte alls var lika bra som mina.
Tack, mamma, för att du introducerade mig till läsandet. Tack, mamma och pappa, för att ni har varit mina största supportrar när det gäller mitt skrivande och andra drömmar i mitt liv.